sv

VÅGA SE!

28.12.2008

Text: Jacqueline Stare. Reportage om Torsten Jurell i Nordiska Akvarellsällskapets medlemstidning Akvarellen, 3/08 


Torsten Jurells ateljé ser precis ut som en illustration till en konstnärsmyt. Den är inte särskilt stor och den är sprängfylld med konstverk, stora och små och i alla tänkbara tekniker.

Torsten Jurell är medveten om röran och har ett jättejobb med städningen när han ska arbeta i något material som antingen kräver dammfritt eller stort svängrum. Skälet är att han vill ha tidigare arbeten omkring sig för de hör ofta samman, avlar varandra. En liten skiss kan ligga till grund för flera akvareller, ett collage i olika material, ett grafiskt blad, en liten brons eller ett textilcollage!

Ju mer jag slingrar mig fram mellan manshöga träskulpturer och små vackra bruna podier med bronser, taveltravar, skissböcker, grafik på "klädstreck" och lösa blad så förstår jag hans tankegång. En bild föder en bild...

Torsten Jurell har arbetat på heltid som konstnär i drygt trettio år och han är också en mycket verbal person. Hans gestalter tar liv och form tillsammans med hans ord. Jag säger någonting om att man kanske främst känner honom som en konstnär med verkligt politiskt patos. Det är i och för sig helt rätt - hans verk har ofta en historisk/litterär eller dagspolitisk anknytning men det är bara en enda sida av hans arbete. Han är en djupt engagerad konstnär men han är lika mycket fylld av lust att skapa skönhet och han blir lycklig inför en vacker sensuell form. En bild där färger harmonierar och ett innehåll som talar om glädje och värme.

Han värjer sig bestämt emot att bli instoppad i ett fack. Han spelar över ett brett spektrum och hans kanske allra viktigaste drivkraft är hans gränslösa nyfikenhet, parad med arbetsglädje. Det man kanske inte väntar sig är att han älskar den flärdfulla världen och dess kvinnor. Med stor förtjusning bläddrar han i modemagasin och njuter av vackra kvinnor, eleganta kläder och spektakulära annonser. Och han vågar erkänna hur roligt han har av den världen och vilken inspiration han får ! När jag väl vet det ser jag på hans många kvinnogestalter med helt nya ögon. Dock målar han aldrig direkta porträtt, han målar för att se, att undersöka att skapa ett spel med färger och former.

De kinesiska stora kvinnobilderna han dessutom målar av ren och skär glädje över materialet och de nya effekter han når med kinesiska akvarellfärgerna och tuschet på rispapper. Jag är i hans ateljé för att i första hand tala om hans akvarellmåleri och det kommer vi självfallet in på. Nyligen var han i Kina, och han ska dit snart igen nu under våren 2008. Där upptäckte han vid det första besöket det kinesiska tuschet och de kinesiska akvarellfärgerna. Färgpigmenten skiljer sig från dem han är van att arbeta med och harmonierar perfekt med kinesiskt tusch. I Kina är konstnärsmaterial mycket billigt och det finns ett oändligt rikt utbud av papper, penslar och färgpigment (akvarellfärgerna säljs i tuber). Det har varit en ren njutning för honom att arbeta i olika format, gärna på stora ark.

Samma kinesiska kvinnoansikten har han gjort i litet format i svartvit grafik och då blir ansiktsuttrycken helt annorlunda även om man känner igen modellerna. När vi möts i hans ateljé är han inne i en period då han arbetar mycket med grafik och har "hyrt in sig" på Konsthögskolans grafikavdelning. Han är fylld av projektplaner, bland annat en bok med torrnålsbilder. Den kan kanske bli en "barnbok", men den ska tala lika mycket till vuxna läsare. I hans ateljé står en stor träkackerlacka och boken ska handla om en kackerlacksflicka som ger sig ut för att söka kärlek och under sin resa ute i världen hamnar hos en rad olika figurer.

Torsten Jurell gjorde också, i Kina, några stora krigsbilder i akvarell som handlar om bombflygplan över Afghanistan. Flammorna från de fällda bomberna lyser i tuschsvärtan och de olika bilderna känns som filmrutor, den ena akvarellen/sekvensen avlöser den andra och på så sätt förstärker bilderna varandras innehåll. Torsten Jurell föredrar inte något material, varken trä, metall, akvarell, olja eller någon grafisk teknik lika lite som han håller sig till en begränsad motivkrets. Det är motiven som väljer material och genom materialen utforskar han former och färger, genom materialen får hans arbeten det uttryck han söker. På sätt och vis är det fel att skriva uttryck han söker därför att han tar vara på slumpen i arbetet oavsett teknik.

Överraskande moment är en orsak till att han så gärna arbetar med akvarellfärger. Tekniken skapar oanade öppningar - han talar om att han till 60% bemästrar den genom sina kunskaper - och att han sporras av utmaningen, att det kanske blir något helt annat än det han har haft som avsikt när han började med en bild. Likadant när han arbetar med trä. Händer det något oväntat, som att hans stycke trä spricker, hittar han en lösning och fortsätter att arbeta vidare. Det är inte tal om att kassera trästycket. Istället har det blivit en utmaning att göra någonting av det, att reducera formen ännu mera, att kanske skapa ett hålrum, att göra en eller flera ytor än mera konkava.....

Akvarellmåleriet är på sätt och vis en bas i hans arbete då det under många år, alltsedan han slutade på Valands Konsthögskola i Göteborg, har varit hans sommarteknik. För honom, som för otaliga andra konstnärer, är det den lätt transportabla och snabbtorkande tekniken, som går att använda överallt. Hans sommar- och reseakvareller, har nästan alltid sålts omedelbart, och de har under årens lopp utgjort en bas i hans ekonomi.

En del konstnärer ställer ut sällan och presenterar sina verk med många års mellanrum och har sparat sina allra bästa arbeten till dessa glesa utställningstillfällen. Torsten Jurell har alltid gått motsatt väg. Han ställer ut ofta, stora utställningar och mindre, runt om i Sverige och utomlands. Hans färgskala är folkkonstens färgstarka till svartvitt i grafik och hans uttryckssätt varierar mellan ytterligt naivt och expressivt till sofistikerat och stramt. Hans fantasi är obändig och gränslös. Inget tema är för litet eller för stort för att ge sig på.

De täta utställningarna innebär att han visar alla sina sidor och arbeten från de allra bästa på skalan och ner till sådana som kanske ska ses som idématerial, skisser som kan utvecklas. Han bjuder på den mångfalden och ser den kontinuerliga publikkontakten som en stor fördel. Han understryker at det väsentliga med att ställa ut är frånsett att han blir sedd, att han själv ser sina verk och får en överblick. Genom sina utställningar lär han sig "utställandets hantverk".

Han talar om "mästerverk" och "flödeskonstverk". Med det menar Torsten Jurell att mästerverket är ofta ett slutet arbete, sig självt nog. Konstnären kan ha längre eller kortare perioder mellan verken då inspirationen tryter och han sitter fast. Flödeskonstverk däremot tillkommer då konstnären arbetar med en jämn ström av arbeten. Vissa verk får då sin betydelse i sammanhanget med övriga arbeten som gjorts mer eller mindre samtidigt. En skiss, eller flera, kan då få sin betydelse tillsammans med det "färdiga" konstverket,något som den inte alls skulle ha haft annars. Torsten Jurell ser sig själv som en utpräglad "flödeskonstonstnär". '

Egentligen är Torsten Jurell en ensamvarg. Han talar gärna -och synnerligen väl - om sitt arbete och om ämnen som intresserar honom men han har aldrig undervisat i måleri eller skulptur. Däremot undervisar han i karate och ser likheter mellan att undervisa i karate och i konst: mängder med elever med olika förutsättningar som de kan utveckla och bli bättre om de anstränger sig. Under senare år har en ny värld öppnat sig för honom nämligen Sydafrika och Kina. Han har varit på workshops i både Sydafrika och i Kina och det har berikat hans arbete och hans liv i hög grad.

Med Internet går det att hålla kontakterna levande världen över dygnet runt och han har nära kontakter med konstnärkollegor i Asien och i Sydafrika. Vid varje resa har han medfört några konstverk från Sverige och arbetat vidare på deras tema i den främmande miljön. Och till Afrika tog han arbeten som gjorts i Kina varför resultatet blivit bilder som kan sägas utgöra en syntes av den egna "svenska" kulturen och de båda andra. Hit hör inte minst bilden av en enkel flickgestalt i trä, en liten kinesisk porslinsfigur, som blivit allt mera stiliserad och bilden av ett radiotorn. De tre motiven finns i många olika former och tekniker. Under dessa resor har han också arbetat närmare andra konstnärer än någonsin tidigare och det har varit - och är eftersom han resande fortsätter - oväntat inspirerande för honom.

Han har fått väldigt mycket nya impulser de afrikanska och kinesiska kulturerna och det är som om någonting inom honom väntat på dem, varit förberedd. Hans far var amatörsamlare av orientaliska föremål. Fadern blev med åren känd för sina kunskaper och sin förmåga att göra fynd. Torsten Jurell har sedan han var liten vuxit upp omgiven av föremål från främmande kulturer och det har påverkat hans öga för ornamentik, form och färg utanför den "vanliga" svenska kulturen. På senare tid har intresset för att blanda tekniker blivit om möjligt större.

Tidigare målade Torsten Jurell nästan alltid med olja på sina träfigurer, nu kan det bli både akvarell och lackfärg. Han har gjort små bilder på papper där akvarell, lackfärg och Tipp-Ex samsas. Jag som precis intervjuat en papperskonservator och en tavelkonservator för en kommande artikel i akvarellen blir ganska undrande över blandningen. Den måste vara en konservators skräck. Hur länge ska en bild hålla? Materialblandningar av olika slag är verkligen spännande och ger nya effekter men var hamnar man som eventuell köpare av en bild?

Torsten Jurell påpekar att han arbetar på bra papper och att han monterar sina bilder på syrafri kartong. Det märks tydligt att här finns det en konflikt - och det är inte första gången jag stöter på den - mellan konstnärens skapande och köparens förväntan på hållbarhet. Konstnärer jag har talat med har varierat sina svar med en nedersta gräns på tio år! Konstnärerna måste tillåta sig att söka nya vägar och däri ingår även främmande material och materialkombinationer, även om det sker på bevarandeaspektens bekostnad.

En eventuell köpare får helt enkelt ta den risken. Konsthistoriens främsta exempel på experiment - som misslyckades - är Leonardo daVincis "Nattvarden" i refektoriet i ett kloster i Milano målad på 1490-talet. Där sökte konstnären nya effekter rörande freskmåleri och skapade en teknik som inte släppte igenom fukten från väggen. Nu blev det en snabb katastrof men tänk om han hade lyckats! Vi talar mycket om inspiration och tidiga intryck.

För Torsten Jurell finns det några speciellt viktiga inspirationskällor sedan han var barn:

1. Barndomens upplevelser av väggmålningarna i Råda 1700-talskyrka, inte minst helvetesscenen. Dessutom var han helt fascinerad av bilden av Lukas, den bevingade människan.

2. Tove Janssons böcker och då framför allt "Vad tror du hände sen" - en bok som han har kvar än i dag.

3. Göteborgs Stadsteater barnteaterföreställningar han fick gå på. Hans barndoms teaterbesök har etsat sig fast i hans minne och påverkat honom som scenograf.

4. Altarskåp från olika århundraden är också en av hans inspirationskällor. Han betraktar på sätt och vis nöjesparken Liseberg i Göteborg som ett modernt altarskåp. Precis som Tivoli i Köpenhamn är Liseberg något av en oas timmarna innan folk strömmar till med sina många och vackra blomsterplanteringar och färgstarka byggnader. Sedan kryllar det av liv, precis som altarskåp är mer eller mindre fyllda med gestalter. Lägg därtill musik, populärkultur, händelser på gott och ont i det dagliga livet och omvärlden! Vår tid är dynamisk, vi får varje dag en osannolik mängd intryck och vi måste sovra efter vår egen förmåga för att orka med alla intryck.

Som konstnär, understryker Torsten Jurell, väljer man vad man vill visa och förmedlar sina egna intryck och att våga bjuda på sig själv. Någonting som vi andra, som inte har den förmågan att rensa våra sinnen, kan avundas!Teatern som en egen värld kom att bli hans även som vuxen. Han har gjort ett antal scenografier på Göteborgs Stadsteater. Samarbetet med målarmästaren , som tolkade scenografens skisser, var alltid gott och han bär fortfarande med sig någonting som den äldre mannen sade vid ett tillfälle: Våga se! Han vågade gå in i skisserna och hittade en egen väg in i dem i samband med tolkningen till kulissmålningarna.

När man som Torsten Jurell har mer än trettio års oavbrutet konstnärligt skapande bakom sig då har man i bästa fall förvärvat en trygghet i sitt konstnärskap. Då vågar man se och man vågar visa var man står och man vågar inte minst bejaka sin absolut obändiga målarlust och nyfikenhet på livet!


Jacqueline Stare