UNDERJORDEN

21.07.2017

Kuriosakabinett

I Underjordsprojektet finns ett myller av skulpturer, målningar, konstobjekt, foto, video, såsom när en långväga resenär återvänder hem och visar upp de fynd som samlats under färden. Utställningar ägde rum på Östasiatiska museet i Stockholm och i Röhsska museet i Göteborg, i de fantastiska samlingar av antik asiatisk konst. Röhsska museet har haft stort inflytande på mig som en "asiatisk kunskapskälla" sedan jag var barn och mina föräldrar tog mig dit.
I projektet bearbetar jag mina intryck från Bejing: gatans språk, arkeologiska fynd och den spretande samtidskonsten i Kina.
Genom utställningen på Röhsska ville jag visa det moderna i museets samlingar och i mina arbeten visa banden med traditionen samtidigt som min person och min tid blir tydlig. - Hur det "gamla tjänar det nya och det utländska tjänar det svenska".

Underjorden som begrepp leker också med tanken att gräver man tillräckligt djupt - kommer man upp i Kina.

(Bearbetad version av utställningstext till "Bortom Underjorden" på Röhsska museet 2011-2012)

Budbäraren, valnöt 2007. Genom denna skulptur som hela "Underjordsprojektet" fick sin karaktär

På väg till Kallax flygplats hörde jag på nyheterna att forskare funnit en bakterie i jordens innandöme. Där hade den levt tills nu, oss ovetande. Jag vet inte hur forskarna har resonerat, men jag förmodar att de borrat sig nedåt, in i jorden, i förvissning om att finna något.Men kunde de veta vad de skulle hitta? Även jag har sökt mig till platser i förvissning att finna något.
Ibland är det hela en tillfällighet.
Jag såg ett litet stycke trä hos en man som sålde stämjärn i Izmajlovskijparken i Moskva. Egentligen hade han knappt plats på det stycke grova tyg han brett ut framför sig. Verktygen han visade var fantastiska. Han gjorde dem för hand och där låg också detta märkliga trästycke av valnöt från Kazakstan. Kanske var det en bit av en rot eller en knölig utväxt på en gren. Jag köpte träbiten som blev liggandes över ett år. Jag var hemkommen från Kina och egentligen skulle jag bara göra någon slags håruppsättning på en liten kvinnofigur jag skapat ur stycket, något som jag sett på en marionettdocka i Liulichang. Eller var det i tunnelbanan i Beijing? Den underbart egendomliga skiftningen flickan fick i sitt ansikte kom sig, paradoxalt nog, av att jag faktiskt inte är så intresserad av trä. Jag bara arbetar i det och finns det skiftningar i träets ådringar så hamnar de där de hamnar.
För mig var hon ny, gåtfull och lite skrämmande.
En "Mus-flicka-djävul".
På väg till Kallax avslutades rapporten om bakterien och reportern avrundade inslaget med att säga: "Det var goda nyheter från underjorden!"
"Ahh... Där satt den", tänkte jag. "Goda nyheter från Underjorden!" "Mus-flicka-djävul" var naturligtvis Budbäraren från Underjorden. "

Se även berättelsen om Den Kärlekssökande Kackerlacksflickan ...

Väktare (I Underjorden). Skulpturer i patinerad brons, glas och koppar

Väktare (I Underjorden). Skulptur i glas och koppar

Drakrötter

"Tidigt en morgon kommer Zhang Xuejiao tillbaka med Liu Aiguo och Li Jun, också de fotografer, och kör mig till Sanchazi, där Muren kallas "Drakens rygg". Högt ovanför oss på bergskrönet, insvept i molndis, ringlade drakryggen. Med möda nådde vi upp och upprymda ropade vi ut över det svindlande landskapet. Ekot av våra röster tonade bort bland molnen och jag fann en rot vid mina fötter - en Drakrot."

Text: Ur boken "Goda Nyheter från Underjorden".