Och Natten kom!

...OCH NATTEN KOM!

Dansmuseet, Drottninggatan 17, Stockholm.

 

 

“Skyarna hastar över himmelen.

Kring jorden faller en skugga.

Det är denna natt som allt skall hända ...”

 

Projekt startade jagmed att i text trigga min fantasi under tiden som jag på Kungl. Konst-högskolan byggde min mekaniska teater. Utställningen är naturligtvis resultatet av en mycket längre process. Många år i Kina har gett nya perspektiv och i “porslinsstaden” Jingdezhen har jag nått en skaparfrihet som jag bara kan beskriva genom det jag visar.

Svart glasyr upptog min tid när jag senast, under våren och sommaren 2015, arbetade i Jingdezhen. Inte för att svart är främsta uttryck för “natt”. Snarare för att stilla min nyfikenhet och helt enkelt arbeta med vad andra gjort i mer än tusen år. I själva lusten att arbeta med det svarta såg jag mer, en bit vidare och en bit djupare. Jag upptäckte tradition i det nya som skapas just nu. Jag lärde mig termer som “tian mu”, “temoku”, “jian yao”. I den svarta glasyren reflekteras även den stora världen omkring mig - allt det där jag måste ta ställning till under tiden jag lär mig vara människa.

 “... och Natten kom!”

 

 

 

”Dockor” kanske någonskulle säga om mina nio skådespelare. Själv säger jag aktörer. Annars föredrar jag nog att säga marionetter och att säga dockteater är inte heller det mest korrekta eftersom dockteater spelas med handdockor.

Men min viktigaste invändning till ordet dockor är att dockor mer verkar som något man leker med, som leksaker utan annat syfte än just leken. Med marionetter vidgas betydelsen av figurerna; de är naturligtvis dockor, lekfulla, men framför allt aktörer i ett spel.

Någon drar i trådarna, styr deras rörelser, deras liv. När jag gör denna distinktion, betonar jag också att jag lägger en del av mitt liv i ett arbete som är på blodigt allvar även när det är roligt. Det är alltså ingen lek.

 

Teater är enkonstform som inrymmer en rad olika konstarter som skådespeleri, dramatik och att skriva, författa själva dramat, musik, scenografin, bild etc.

Teater är förhållandet mellan människor på scen, hur de gestaltas. Relationerna mellan människor i själva skådespelet och relationer mellan publiken och skådespelarnas gestalter, förhållanden mellan människor i samhället, men även relationer mellan olika samhällen, och mellan olika ting, relationer mellan ljus, mellan ljud, inte minst märker jag i arbetet med min teater att det är viktigt hur ljud förhåller sig till rörelse och hur förhållandet är mellan rörelse och stillhet, mellan ljud och tystnad, pausernas betydelse. 

 

Jag låter min publik iklä sig rollen av teaterpublik och aktörer på en och samma gång ... Fast kom ihåg; det är ingen teater jag gör. Det är en bild av en teater – en bild av livet som pågår medan du ser … Manipuleras!

 

 

 

Och Natten kom!

Med ett ryck sjönk månen

ett stycke

 

osynlig

trotsigt

hängande

bak stridande  stjärnor

Solen

som annars aldrig väntar

 

Aktörer

mörker

skuggspel

 

Välkommen

välkommen till Marionetternas rike!

 

 

 

I FEM ÅR har jag hyrt arbetsbord bland lokala keramikarbetare och konstnärer i Jingdezhen i Kina. Det är fantastiskt! Jingdezhen är som en öppen bok - här ser jag vad som händer.

 

 

TILL SLUT FRÅGADE jag Xiao Xue: ”Hur har du fått till glasyren på det där viset?”. Hon svarade snabbt: ”Endast Gud vet!”. Jag förstod. Hennes svar kom att avgöra mitt förhållande till hur jag närmade mig arbetet med glasyrer. ”Jag bara gör det - så får jag se hur det blir …”, exakt detta menade Xiao Xue och på den vägen har jag fortsatt.

Det som sker oförhappandes är baserat på respekt för hantverksskicklighet och tradition. Där en förfaren keramiker uppnår ett planerat resultat i en enda bränning utför jag en chanstagning. Arbetar därpå vidare ut i det okända, bränner på nytt tills jag blir nöjd. Därför misslyckas jag i regel aldrig eftersom jag inte har någon plan för vad som är det ”rätta” resultatet. Om någon därför frågar mig om glasyren, hur den blivit som den blivit, svarar jag ”Det är Xiao Xue-glasyr...”.

Foto: Sun Jing/Torsten Jurell

DET FINNS SÅ mycket konstteori men väldigt lite som sägs om skapandets dynamik där jag kan ta del av andra konstnärers landvinningar och tillkortakommanden. Det är oftast i intervjuer eller biografier av musiker jag hittar de intressanta. Där kan jag finna detta öppna redovisande av det oväntade, oplanerade som den erfarne förmår att bruka.

Det intressanta i dessa texter är ofta att de som musiker har ett väldigt frimodigt, levande och generöst förhållningssätt till andra artister och att de tydligt redovisar till traditioner de verkar i. Keith Richards hänvisar ofta till Chuck Berry, Slim Harpo eller The Everly Brothers. På samma vis snor jag ett riff från en tusen år gammal skål och skapar från det mitt uttryck.

 

 

DE TRE LÖFTENA

I SAN:

Nu har vi vandrat i etthundrafyrtioen dagar med vår teater och spelat, fåse – tvåhundraåttiotvå föreställningar.

 

ER YI:

Aya! Två per dag! I tjugoåtta år! Vad har det blivit av det?! Hur mycket vi än spelar får vi inte ihop till mer än en skål risvälling att dela på och fastän vi späder ut risvällingen - den skall räcka till båd frukost och kvällsmat, förstår ju var och en hur det blir om man späder ut vatten med vatten!

 

SI SAN:

Er Yi - snart blir jag trött på dig! Du är en riktig jävla gnällspik! Fy fan! Du har klagat alltsedan... du föddes! (I fjärran hörs motorljud - ljudet tonar bort). Förlåt ... Det är sent. Det är natt och vi har ännu ingen plats att sova. Vi är trötta. Jag är trött. Förlåt ... Förlåt att jag hackade på dig. Det var inte meningen Er Yi, förlåt mig!

 

ER YI:

Glömt, glömt, glömt ..!

NÄR JAG TIDIGT på lördagmorgonen stöter ihop med Liu Xi vid ett av de små matstånden på Xinchangdonglu, gatan utanför Skulpturfabriken - Diaosu Ci Chang i Jingdezhen och jag berättar att jag ännu inte lyckats få fason på någon av de svarta glasyrerna, råder hon mig att köpa glasyr i en av de andra butikerna.

Jag förklarar att jag redan köpt från flera då hon rycker på axlarna och säger likgiltig att  det inte spelar någon roll att hon är utbildad på CAFA, konstakademien i Beijing, att hon arbetat heltid med keramik i sju år. Hon vet ändå ingenting. Liu Xi menar detta som en uppmuntran.

MÅNEN LYSER UPP världen på ett annorlunda vis än dagsljuset. Det är skillnad på solljus och månljus.

Månljus är solljusets motsats, även om vi vet att det är solens ljus reflekterat genom månen. När solen går i moln förblir världen ljus. När månen skuggas blir allt svart. I månljuset framträder allt på ett annorlunda sätt, med andra konturer, andra associationer. Månsken är den fiktiva världen som vi kan jämföra med den värld som vi är vana vid att se. I månskenet blir allt tvetydigt, vilket inte betyder att det blir mindre sant.

EN DAG I myllret av gränder, nära min studio, visar en gammal man mig en skatt. Åtskilliga gånger har jag gått förbi muren till gården, motat undan ankorna utanför porten, sett taket på huset – ett hus som dock alltid varit ett hus bland andra.

Nu är porten öppen och mannen vinkar in mig, leder mig genom en liten trädgård fram till ett uthus fullt med skulpturer från “Lao Chang”, Gamla Fabriken. Stolt visar han upp föremålen av porslin han samlat, kanske femtio- sextio år gamla och tillägger var gång: “lao de!” - “gammal!”.

Det är märkligt, lite som en film och jag undrar varför han visar mig allt detta? Det är inget museum han har, inte heller någon regelrätt samling. Det är bara porslinsskulpturer samlade i högar ända ut på gården från en begränsad period i Jingdezhens historia.

Plötsligt hoppar en guldbrun katt iväg och skulpturer störtar samman i ett moln av damm. Allt, väldigt typiskt för vad som ofta händer mig i Kina. En dörr öppnas - jag råkar vara där!

 

I natten ljus

stjärnor sjunger

drömmar vävs

Vem slog upp sin teater

då vi sov som bäst?

 

 

 

 

 

 

OM KONSTEN    TEXTER    UTSTÄLLNINGAR    BLOGG    LÄNKAR    CV-OM TORSTEN JURELL